fredag 17 april 2015

Sätt att fördjupa och problematisera diskussionen kring homosexualitet och den kristna tron

1.       Kyrkans homofobiska historia.
Oavsett var vi står i frågan om homosexuella relationer och äktenskap borde vi kunna enas i att ödmjukt be om förlåtelse för de övergrepp som skett i kyrkans namn, med kyrkans medgivande eller med kyrkans tysta samtycke. Både i och utanför kyrkan har homofobin ofta varit genomgående och långtgående. Det var inte så långe sedan som homosexualitet ansågs vara en mentalsjukdom och fortfarande begås hemska övergrepp mot homosexuella. I länder som Uganda sker detta med en större del av kyrkan på hejarklacksläktaren och som pådrivande. När dessa strömningar råder eller har rått blir det väldigt lätt att använda Bibeln för att rättfärdiga ett sådant beteende. Men Bibeln kan aldrig någonsin på något sätt användas för att förtrycka, förfölja eller t.o.m. döda människor. Hur ber och arbetar vi för försoning och förlåtelse i dessa frågor i våra kyrkor och sammahang?

2.       Biologiska fakta.
Det går inte att med säkerhet fastställa någon exakt gräns om människors homosexualitet är biologiskt eller socialt skapat. Men vad som går att fastslå är att alla faktiskt inte är män eller kvinnor utan att 5-10 barn föds varje år i Sverige med oklar könstillhörighet och 1/5000 barn med någon form av genital anomali.[1] Vi måste inse att kön och sexualitet inte är så självklara saker som vi kanske historiskt har tänkt oss. Så utifrån detta rent biologiska faktum kan vi ta nästa steg och konstatera att mellan 2-4% enligt senare amerikanska undersökningar identifierar sig som HBT-personer[2]. Vi måste då komma ihåg att för en homosexuell går den sexuella identiteten precis lika djupt som för oss heterosexuella. De råkar bara vara en minoritet. Sen precis som när det gäller det biologiska könet finns de som har en oklar könsidentitet.

3.       Svårigheten med översättningen ”homosexualitet”
Begreppet som översätts med svenskans homosexualitet i Svenska Folkbibeln har i Bibel 2000 översätts med ”män som ligger med män” och dessa översättningar är inte helt oproblematiska. Ordet ”arsenokoitai” som används av Paulus är ovanligt och svåröversatt och det råder en djupgående debatt om de syftar på utnyttjande av slavar, tempelprostitution eller någon annan form av övergrepp. Det verkar dock ha väldigt lite att göra med jämställda, ömsesidiga relationer. I de översättningar som vi har verkar det som fördömandet gäller alla homosexualitet men var det verkligen Paulus intention med texterna? Vågar vi pröva vad texten ursprungligen sa eller är vi fast i traditionella tolkningar som kanske är mer färgade av en homofob tidsanda än vad vi tror?

4.       Viljan att vara ”annorlunda” och söka martyrskap.
Ett annat problem i denna fråga är många som tveklöst fördömer alla former av homosexualitet verkar drivas av ett slags matyrkomplex. Detta visade sig inte minst hos Åke Green för några år sedan, men även idag tar man till storord som att detta är en ödesfråga för kyrkan och att vi måsta våga vara annorlunda, vi ska inte låta oss styras av tidsandan. Men varför måste det vara just inställningen till homosexuella som identifierar oss som kristna? När Jesus talar om att söka ett annat rike handlar det mer om att kliva ner från höga hästar, tjäna istället för att låta sig tjänas, ge istället för att få och inte minst stötta istället för att döma. Är det verkligen vår inställning till samkönade äktenskap som är avgörande för om kyrkan går i tidsandands ledband eller har kyrkan djupare problem där hon missar att vara den profetiska röst som hon är kallad att vara?


5.       Evangeliet i centrum.
Som kristen måste vi oavsett fråga sätta evangeliet, det glada budskapet i centrum. Att Jesus har dött för våra synder och att döden är besegrad. Detta gäller alla som tror och vill ta till sig, att direkt eller indirekt utestänga en grupp är helt förkastligt. Tidigare har bibeln använts för att stänga ute kvinnor och svarta, ska vi göra samma misstag med homosexuella? Ser vi äktenskapet och den ram som det sätter för sexualitet med trohet, ömsesidighet och respekt som en gåva till alla människor eller ska vi tvinga vissa människor att välja mellan celibat eller att stå utanför kyrkan? Vi får inte heller glömma att vi alla syndar på sexualitetens område, oavsett läggning, så diskussioner och teologisk reflektion kring sexualitet gäller oss alla oavsett sexuell identitet.




[1] http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=8880
[2] http://www.washingtonpost.com/national/health-science/health-survey-gives-government-its-first-large-scale-data-on-gay-bisexual-population/2014/07/14/2db9f4b0-092f-11e4-bbf1-cc51275e7f8f_story.html

3 kommentarer:

  1. Tack för kloka tankar grundade på klippan, Kristus, som brast för oss.

    SvaraRadera
  2. Exakt så. Väl skrivet!

    SvaraRadera

Du får gärna kommentera, men du får inte vara anonym. Jag anser att anonymiteten på nätet är ett otyg som får folk att vräka ur sig saker de inte kan stå för. Så skriv för- och efternamn om du vill kommentera.

Blogg listad på Bloggtoppen.se Musik